Utformningen av 1885 års plan för köpingen rättade sig efter ett linjerakt rutnätsmönster enligt 1876 års byggnadsstadga för hela riket. Denna bestämmelse infördes av justitierådet Albert Lindhagen, som studerat stadsplaner i Tyskland, Ryssland och Finland. Förebilden på kontinenten var George Haussmanns reguljära system som användes i Paris innerstad vid mitten av 1800-talet för att förbättra folkhälsan och öka säkerheten vid eventuella utrymningar.

En reaktion uppstod på 1880-talet mot de linjeräta planerna. Österrikaren Camillo Sitte ville i stället återuppväcka känslan för de små gaturummen som fanns under medeltiden. Arkitekten P.O. Hallman introducerade vid sekelskiftet "Sitteskolan" i Sverige, som innebar planering efter naturens förutsättningar. 1910 ritade Hallman en ny stadsplan för Örnsköldsvik.

1842
Ovan till höger 1842 års plan. Lantmätaren Per Näslund i Sidensjö ritade en enkel rutnätsplan med ett torg. På planen ser vi Storgatan och den smala Nygatan.  Den kallades till en början Repslagargatan eller bakgatan.

1885
Till höger 1885 års plan. Den växande befolkningen behövde alltmer utrymme. Stadsingenjören i Sundsvall, Emil Rydbeck, gjorde en ny köpingsplan i tidens anda med breda trädkantade esplanader och parker. Detta gjordes inte enbart för skönhetsvärdet utan var en del av brandskyddet. Elden kunde komma lös i trähusen och ödelägga hela kvarter.

1910
Bilden nedan 1910 års stadsplan för Örnsköldsvik. Klicka på bilden för större storlek.

Framåt till del 6 En handelsstad växer fram