Maria hade elva syskon. En tolvårig bror omkom vid ett blixtnedslag. Äldsta systern hade till uppgift att passa syskonen. Barnen fick i tur och ordning överta varandras urvuxna plagg. De bar för det mesta gamla lappade men rena kläder. En sömmerska kom till familjen och sydde två gånger om året. Flickorna hade tre klänningar var: en skolklänning, en finklänning och en vardagsklänning. Pojkarna fick kläder av blåkläde som modern vävt. När det var kallt hade barnen stickade tröjor som de var tvungna att vara försiktiga med. Om sommaren gick de barfota. 

Klockan sex på kvällen gick de mindre barnen till sängs efter att ha tvättat fötterna. Man sov två och två. Som nattplagg drog de en tröja utanpå linnet. De äldre syskonen fick stanna uppe längre. På kvällarna skulle mycket uträttas som inte hanns med under dagen, exempelvis kardning, spinning och vävning. Vid sju — åtta års ålder stickade barnen själva.
 

Skolbarn utanför Örnsköldsviks folkskola, invigd 1898. Idag ligger här Örnsköldskolan. I bakgrunden syns Föreningshuset. Bilden är tagen mellan 1898-1902.

Att sy kläder till de många barnen var säkert ett drygt arbete. Marias mor sydde om de vuxnas kläder till barnkläder. Hon sydde livstycken, byxor och innerbyxor av flanell. Hon köpte oblekt lakansväv och sydde lakan. Av tunnare väv syddes linnen och skjortor. Modern stickade även täcken, tillverkade lapptäcken och vävde. Fyra gånger om året tvättade hon i en fristående tvättstuga hos snickare Lind. Detta kostade tjugofem öre. Vid midsommartid skulle allt tvättas. Mattorna tvagades i Höglandssjön. Modern stod för uppfostran av barnen. Som belöning fick de ofta en karamell. Risbastu väntade den som gjort ofog. Ibland smet Maria iväg till sin far när hon varit olydig. Han högg sten på Varvsberget eller i Ås.
 

Barn med kälke på Storgatan nedanför torget. Fototid ca 1910-20. Klicka på bilden för större storlek.

Byggmästare Hagberg anlitade Marias far när sten skulle huggas vid byggen i Örnsköldsvik, när den nyblivna staden skulle delta i Stockholmsutställningen 1897 fick Svensson uppdraget att hugga en kolonn av granit till utställningen. Graniten togs från Åsberget. Den färdiga kolonnen var nio meter hög. Till den hörde också ett tre meter högt fundament. Kolonnen emballerades med fem tum tjocka plankor, surrades med tjocka rep och lastades på två öppna järnvägsvagnar för vidare transport till Nordiska museet i Stockholm.
Maria bodde i Örnsköldsvik till nitton års ålder. Då fick hon arbete i Stockholm dit hon flyttade 1909.
Maria Lantz, ur uppteckningsarkivet.

Fortsättning Ung för 100 år sedan.

Tillbaka till del 9 Hamn och hamnkranar